Tankar om relationer

Asymmetri i relationer

Trådtrassel

Det finns ett flertal föreställningar och tankar kring behovet av symmetri i nära personliga relationer. Ofta kan det vara att personer ska känna likadant, vilja göra samma saker eller se likadant på relationen till varandra. Det här är en text som komplicerar den bilden.

I begynnelsen varde kaos, men detta kaos kunde icke fortgå. Människan har ett stort behov av struktur och ordning, vilket söker kontrollera kaos och komplexitet på olika plan. Relationella samspel mellan två människor är komplicerade och att studera relationer på en övergripande nivå är än mer komplext.

För att hantera denna komplexitet skapar vi ordning bland relationer på olika sätt. En strategi är att använda sig av mer eller mindre fasta kategorier såsom partner, vän och älskare för att ordna sina relationer – vilket vi på RI diskuterat tidigare här. En annan strategi är att ordna respektive relation utifrån en tanke om symmetri, alltså att två personer bör känna likadant för varandra, vilja göra samma saker och se på relationen likadant. Men hur ofta är relationer egentligen symmetriska?

Faktum är att väldigt ofta känner personer inte alls likadant för varandra. Inte heller vill två personer alltid göra samma saker i en relation och de ser heller inte på relationen på samma sätt. Alla är vi unika som individer då vi bär med oss en inneboende skillnad. Därmed kommer vi också med olika förutsättningar och viljor in i relationen, vilket ger upphov till en grundläggande asymmetri. För mig är du kanske någon jag har otroligt roligt med, men för dig är jag någon som gör att du känner dig starkare i tillvaron. Relationen kan vara stark och värdefull, men asymmetrin tillåter olika värden och olika styrkor.

Det är klart att om en av personerna inte vill ses, kan det vara svårt att upprätthålla den relationen och att upprätthålla en relation är inget ändamål i sig. Dock skulle detta behöva sägas oftare: “det är okej”. Det är okej att du är ledsen när de andra är glada. Det är okej att du vill träffa din väns kompisar men inte tvärtom. Det är okej att din kompis är jätteentusiastisk över att ses, medan du just nu är svalare inför idén. Det är okej, det är lugnt – det är just så det är, det är asymmetri. Och kanske är det till och med bra. Om alla skulle varit exakt likadana och kört på exakt samma linje skulle inte utveckling ske. Asymmetri, avvikelser och störningar driver och formar utveckling. Om jag skulle springa på exakt samma spår som du så skulle inte min krokiga väg kunna berika din väg och min avstickare in i skogen skulle inte kunna hända om vi avkrävde symmetri.

Men det är inte så himla kul att vara den som vill, när andra inte vill? En aspekt av asymmetri i relationer är tid. Om någon har en 40-timmars anställning och barn att ta hand om, kommer den personen ha ett annat tempo än någon som inte jobbar, är sjuk eller har få vänner. En annan aspekt är energi. Har jag så det räcker och blir över eller har jag mindre energi än dig? Kan vi till och med lyfta varandra? Dessa samverkar med människors andra förutsättningar och prioriteringar, vilket gör att våra förhållanden till varandra skiljer sig åt. Förutom människors inneboende skillnad, skapar även livets förutsättningar asymmetri i relationer.

Dock kan det vara bra att turas om att ta hand om varandra. Att byta roller och att stärka varandra så att ingen blir utnyttjad. Det kan på sikt bli en slags jämvikt, men det är ingen strävan i sig. Helt plötsligt får din goda vän cancer och att i det stora hela försöka väga upp det du ger i omsorg kan ses som ett orealistiskt projekt. Det viktiga är att vi får ett utbyte av varandra, sedan kan utbytet se olika ut beroende på hur relationen ser ut.

Om relationer är asymmetriska kan vi säga att många människor spenderar alltför mycket tid med att undkomma denna asymmetri. Antingen görs detta genom att fixera och ordna relationen symmetriskt, eller så fungerar inte det och då bryts relationen istället upp. Ett alternativ är istället att vara uppmärksam på den grundläggande asymmetrin i relationer. Då kan vi få syn på relationens nyanser, utvecklingsmöjligheter och komplexitet. Detta är att ta relationen på allvar.