Tankar om relationer

Makt på olika sätt

Makt är idag ett väldigt vanligt analysredskap, såväl inom akademin som i vardagen. Användningen av ordet makt har ökat, men denna ökning står inte i relation till någon ökning av antal olika sätt att använda makt-begreppet. Det finns dock alternativ, många egentligen, men de verkar inte få fäste. Jag ska här försöka förklara några problem som finns med det vanligaste sättet att prata om makt, samt föreslå ett alternativt sätt att prata om makt på.

Ofta sägs det att en människa har makt, baserat på att den tillhör vissa privilegierade identitetskategorier såsom man, vit och rik. På samma sätt framförs tankar om att en person saknar makt, eller blir offer för någons maktutövande, baserat på att den tillhör mindre privilegierade kategorier såsom kvinna, muslim eller sexarbetare. Att enbart tänka makt på detta snäva sätt är alltför begränsande – låt mig förklara varför.

Det första problemet som finns med ovanstående syn på makt är att generella analyser får konsekvenser för enskilda personer. Med andra ord, det handlar om en problematik i överföring mellan olika nivåer. Vissa kallar det makro/mikro, men personligen använder jag gärna termerna generellt/partikulärt. Bara för att en person råkar tillhöra en identitetskategori som tillhör en generell idé om förekomst av makt, så betyder det inte att denna enskilda person delar samma erfarenhet av makt. Ett klassiskt argument är att prostitution alltid skulle handla mer om makt än om ekonomiska transaktioner – ett argument som oftast förs fram av någon helt annan än en sexarbetare. Om någon sexarbetare hävdar att den inte alls är förtryckt, utan tycker att det är ett helt okej extrajobb, kan denna enskilda person avfärdas med hänvisning till den rådande synen på vilka maktpositioner en sexarbetare respektive en sexköpare har.

Och tvärtom kan vi inte dra en generell slutsats baserat på en partikulär händelse. Visst finns det överföringar mellan nivåerna åt båda håll, men det ena kan inte appliceras direkt på det andra. Det brukar heller inte vara vad som avses när det pratas om exempelvis ett mönster, men många tolkar ofta det som att ett mönster gäller alla inom den aktuella kategorin. Ett mönster är ett generellt mönster som kan hjälpa oss att analysera, men det kan inte leverera sanna utsagor. Vad jag menar är att vi måste kunna röra oss emellan det generella och det partikulära utan att förlora oss i sanningsanspråk på vägen.

Det andra problemet med hur makt används idag, är att det alltför ofta förknippas med något negativt. Makt är när en person utsätter en annan person, som är lägre ner i en tänkt hierarki, för negativ makt. Och den lägre ner i hierarkin drabbas av den makt som den blir utsatt för. Detta är en trubbig syn på komplexa skeenden. Vad jag saknar är handlingsutrymmet och makten att skapa positiv förändring. Ett alternativt sätt att diskutera makt är med hjälp av följande distinktion: potestas och potentia.

Rosi Braidotti är en av vår tids ledande feministiska akademiker (åtminstone bland de som också sysslar med filosofi) och har genomgående i sina böcker använt sig av denna distinktion av olika typer av makt. Begreppen potestas och potentia har Braidotti lånat av filosofen Baruch Spinoza och förmodligen utvecklat med inspiration från Michel Foucaults teorier. Idén med uppdelningen är att förutom den negativa vertikalt nedåtgående maktriktningen potestas, makt som förtryck, även komplettera med en positiv och kreativt skapande makt, potentia. Denna kan beskrivas som uppåtriktad i en tänkt vertikal hierarki, fast jag brukar också tänka potentia som horisontell. Att vi påverkar varandra även som jämlikar.

Jag menar att vi med makt idag oftast avser potestas. Genom att komplettera med potentia kan vi få en mer rörlig definition av vad makt är, vilket maktutövande vi har möjlighet till och hur vi kan generera mer positiv makt.

Att förskjuta fokus till potentia är måhända naivt och utopiskt. Men att tänka makt enbart som något negativt är i så fall naivt och dystopiskt. Makt förekommer ofta när det talas om relationer, men hur vill vi i detta sammanhang tänka makt? Personligen har jag ingen erfarenhet av makt i relationer enbart som potestas, utan det handlar alltid om glidningar mellan olika slags makt samt vem som har den.

Ibland blir jag obekväm när makt kommer in i diskussioner och argument. ”Men det handlar ju om makt” säger någon som om det förklarar allt och kväver allt utrymme för fortsatt diskussion. Och vad säger jag då? Oftast ingenting. Men nästa gång kan jag hänvisa till den här texten.