Tankar om relationer

Samtal med Elin

På Relationsinstitutet vill vi att olika röster ska komma till tals. Därför kommer vi regelbundet att publicera intervjuer med personer för att höra hur de tänker kring relationer. Har du förslag på personer du tycker vi borde ha ett samtal med? Tipsa oss.

Hej, Elin!
Hej! Förlåt för att det tog lite tid för mig att ringa upp. Jag och min syster hamnade i värsta diskussionen när jag sa att jag skulle prata relationer med dig. Det är ett så engagerande ämne!

Det är det verkligen, vi har mycket att prata om! Var är du nu? I vilken stad?
Jag sitter på ett kafé utanför där jag bor, i Stockholm alltså. Jag förstår att du frågar för jag flänger ju runt en del mellan Stockholm, Malmö och Göteborg.

Ja, du är lite svår att nå. Senast var du i…?
Malmö. Jag var några dagar i Malmö. Det var ett tag sedan jag var där och jag får alltid en speciell hemmakänsla i den staden. Även om det är en jobbig känsla också.

Jaha, hur är det en jobbig känsla?
Jo, jag får lite dåligt samvete av att höra hemma på fler platser än en. Jag är nog fast i det här ett-tänket som finns: en stad, en relation, ett hem. Jag märker direkt hur jag tänker: “Men Elin, du har ju bestämt dig, du vill ju bo i Stockholm och gud vad ska mina Stockholmsvänner säga”. Men jag tror egentligen inte på det.

På att bara höra hemma på en plats?
Ja, jag tror mer på att hemmet sitter inuti, alltså det som jag bär med mig. Jag gillar verkligen tanken på att jag har min väska, en tandborste och något klädesplagg och sedan klarar jag mig.

Du sa: en stad, en relation, ett hem. Kan du utveckla det? Hur passar relationen in här?
Jo, alltså samma som jag tänker om städer och hem, tänker jag om relationer. Att jag är trygg i mig själv och kan därmed ingå i olika relationer på olika sätt. Att tänka ”en/ett” är begränsande i många fall, oavsett om det gäller att känna sig hemma i en stad, eller att binda sig till en relation.

Vad gjorde du i Malmö?
Jag träffade en kollega som jag är arbetsgivare för nu. Förresten så hände det en intressant sak apropå relationer med den kollegan. Jag var tvungen att konfrontera honom med att han inte gjort saker som var avtalade och det blev rätt personligt om hans egna svårigheter, rädslor och så.

Hur kändes det?
Egentligen helt okej,  men det är också intressant ur en slags fråga vad som är arbete och vad är privat. Senare på kvällen mådde jag väldigt dåligt, orelaterat till den händelsen, och jag skickade ett meddelande till honom om det. Han svarade väldigt deltagande och att om jag var kvar dagen därpå så kunde vi ses och snacka lite. Men sedan fick jag inget svar på mitt sms om plats. Vi sågs ändå påföljande dag för en sak med jobbet och då sa han att han inte svarat för: “Jag orkade inte bry mig, vi har ju bara en arbetsrelation”.

Oj, det var hårt.
Ja, men förutom att jag blev ledsen, så tyckte jag samtidigt att det var väldigt intressant. Vad är vad då? Oj, nähä, vi är bara kollegor? Var det någon slags gräns där? Hur ska jag kunna veta det? Hur ska jag agera i fortsättningen? Det väckte många frågor. Jag har aldrig varit med om det förut, att jag haft en så annorlunda syn på en relation.

Men har du pratat med många om det här förut? Gör folk det, alltså pratar om vilken relation de har med varandra?
Jag gör det. I alla fall så tänker jag väldigt mycket på det. Jag kommer ihåg när jag lärde mig att prata om det. Det var en vän på en folkhögskola vi gick på som kom in till mig och tog upp det ungefär så här: “Men du, jag skulle vilja prata lite om vad vi har för relation”. Det var så fint, och så himla skönt. De gånger jag har pratat med folk om vad vi har för relation har det överlag gått väldigt bra.

Hur tänker du kring definitioner? Eller, vad är det ni pratar om?
Jo, alltså det är väl mer en slags bekräftelse på att vi känner varandra och vill fortsätta göra det, vill fortsätta umgås. Jag tror inte riktigt på att definiera en relation som antingen vänskaps- eller kärleksrelation. Bland annat för att det så lätt blir en hets i början av en relation då.

Hur då hets?
Jag har tänkt på hur otroligt snabbt jag får för mig att nu måste jag tänka: “Vad ska det här bli, vad kan det bli, vad vill jag?” Flera av mina vänner är dessutom väldigt på och säger saker som: “Du måste bestämma dig för vad du ska ha, vad du vill ha, ska det vara en sådan relation eller en sådan? Hen vill nog ha denna typ av relation eftersom hen gjort si och så”. Det är ju superstressande. Hur hjälper det mig egentligen?

Vad är en relation för dig?
Jag tänker att det är något som är mellan två personer, eller minst i alla fall. Bestämt utifrån de två och inte utifrån något annat. Eller hur tänker du?

Det kanske är minst två lager, en relation mellan och en nivå som blir relationen till någon?
Ja och då är det väldigt konstigt egentligen, att det som är mellan kan förändras. Som med den här kollegan i Skåne. Bara för att han berättade om sin syn på vår relation så kände jag att relationen plötsligt blev något annat. Men för honom är det ju bara att han beskrev vår relation, hur han såg på den. För honom förändrades den ju inte. Eftersom jag hade en helt annan bild av den, så måste jag göra om vår relation för att det ska kunna funka för mig.

Fast gör du verkligen om relationen, du gör väl bara om din egen syn på den?
För mig blir frågan rent konkret, hur ska jag bete mig framöver? Hit men inte längre? Nu är det det en väldigt liten sak, men ska jag till exempel skriva kram i slutet på meddelanden? Hur mycket ska jag gå in i relationen? Det som var jobbigt var också att jag lagt ner en massa energi som kanske var onödig nu…? Jag tycker om honom som person och jag hade tagit in honom innanför mina lager, nu måste jag putta ut honom rent symboliskt. Jag kan nog inte bete mig på exakt samma sätt, även om det i och för sig är en gråzon.

Hur då gråzon?
Ja, alltså, till exempel har jag en vän som uttryckte “Jag är kär i dig” till en tredje vän. Mottagaren sa inte detsamma tillbaks. Men det var först när min vän slutade skilja på vänskap och kärlek som det gick bra att relatera till den här personen ändå, för vad är egentligen kär? Alltså, min vän kunde och fick lov att känna massa saker även om inte den andra personen kände exakt samma sak. Hur ofta sker det ändå exakt samtidigt.

I och för sig.
Det enda du kan utgå ifrån är hur du själv vill vara i den relationen. Eller hur du relaterar. Det går ju aldrig att veta vart en relation tar vägen eftersom en relation blir annorlunda varje dag. Det enda jag kan veta i en relation är var jag har mig själv. Det absolut viktigaste tror jag är att reflektera över en enda fråga: mår jag bra i den här relationen och i mitt relaterande till den här personen?

Hur blir det i din relation till kollegan?
Jag vet inte riktigt just nu, men vi trivs ju med varandra. Vi klickade från början för att det gick så lätt att prata om jobbrelaterade saker. Den relationen kanske inte går in i mina allra djupaste lager men jag får ju fortfarande ut saker av den. Jag ska faktiskt ringa honom nu, vi har bestämt tid.

Okej, men tack så mycket för din tid och dina tankar, Elin!
Tack själv och vi hörs!