Alla inlägg taggade med: diktsamling

Som om de vore en, ett och inte flera, som om de vore annorlunda än vuxna

Hur kan jag närma mig att beskriva barn? Att skriva om dem ter sig som en omöjlighet; som om de vore en, ett och inte flera. Som om alla de barn som finns i min närhet vore det samma. Samma fenomen. Samma känsla. Som om de vore annorlunda än vuxna. Frågan skulle kunna ställas omvänt: hur ska vuxna beskrivas? Men precis som den första frågan ter sig den frågan som omöjlig. Men jag finner en sak, att teckna barn från det vuxna perspektivet är att teckna kampen, drömmen och hoppet. Och därmed idealiseringen. Bli tryggare. Bli säkrare. Bli annorlunda. Bli jämställd. Bli mer. Bli den du vill vara. Viljan finns från de vuxnas håll. Drömmen om att ge barnen ett bättre liv. Ge dem en trygg uppväxt. Ge dem fler möjligheter. Fler chanser. Barnen förväntas på så sätt skapa perfekta normer, men hur kan de det när inte de vuxna kan det? Drömmen slår inte in. Viljan uppfylls inte alltid. Tove Mörkbergs diktsvit om barnen, med samma namn, Barnen (2013), tecknar barn från ett barns …