Att vara två är enkelt. Jag och min hund. Jag och min älskare. Jag och min vän. Men också gällande mina hobbys: jag och min bok, jag och min löpning eller jag och mitt odlande. När en tredje part kommer in kan den bidra med ny stimulans, men lika ofta störa tvåsamheten. Vi kan kalla det triangulering.
Begreppet triangulering var det en kompis som introducerade för mig. Han besökte mig i mitt sommarhus och medan jag pysslade om min lilla örtträdgård var han inne i huset. Sommarhuset ligger enskilt utan grannar för att det ska gå att spela hög musik utan att någon bryr sig. Hög musik matchar ogräsrensande väldigt bra, så även nu spelade jag musik så högt att det spred sig in i varje vrå i hus och trädgård för vidare färd över de omgivande åkrarna. Min kompis, som är musikalisk och intellektuell, lockades ut av tonerna och vi började prata om musiken. Vi diskuterade rytmer, komplexitet, ljud och upplevelse. Men sedan började jag fundera om varför jag valt just denna musik. Hade jag spelat mer banal sentimental musik om jag varit själv? Hade jag valt musik under omedvetet inflytande från min musikaliske vän? Ja, förmodligen. För det är så vi gör.
Från att diskutera musiken fortsatte vi att diskutera mitt musikval och mina motiv. Det var då min kompis introducerade ordet triangulering: införandet av en tredje part eller aspekt till en befintlig relation mellan två befintliga parter. Det är inget specifikt ovanligt fenomen, utan snarare ett av många olika stadium av att befinna sig i relation till andra.
Om jag hade varit själv hade jag kanske gjort ett annat val av musik. En rak linje mellan min egen vilja och musikvalet. Men min kompis närvaro lade till en punkt till bilden och linjen blev plötsligt en triangel och utifrån denna triangel valde jag musik. Kanske ville jag introducera honom för ny musik, visa min identitet genom valet, eller helt enkelt ha en ingång för fortsatta diskussioner. Oavsett vilket, blir ett val mindre självständigt genom triangulering.
Triangulering kan vara skönt. Att slippa välja och istället anpassa sig till den andre. Eller få en oväntad input som tar en till nya platser. Triangulering kan också vara frustrerade. Att inte veta vad ens egna åsikter, på grund av att dess argument och motiv kommer lika mycket från omgivningen som från en själv.
Skönt eller frustrerande, triangulering är inget som går att komma ifrån. Sällan består livet av enbart att vara två. Oftast består det av fyra, fem, sju eller tretton aspekter. Dock är det större skillnad att gå från två till tre, än från tre till fyra. Att vara två är enkelt: en rak snygg linje. Samtliga relationer därefter är komplexa strukturer som glider och drar åt olika håll. Därför används inte begreppen kvadratulering eller kvintulering, för de aspekterna betyder bara triangulering, fast mer.
Trianguleringsaspekterna är stimulerande och utvecklande då ens egna tankar och handlingar stöts och blöts mot andras. Till exempel gjorde trianguleringen att jag tvingades funderade vad för musik jag identifierar med mig och hur jag gör mina musikval. Men ibland är det skönt att kämpa emot, vilket kan vara lättare under en semesterperiod eller under annan ledig tid. Kunna skala av måsten: uppkoppling, barnskjuts och plingande jobbmail. Eller som jag i mitt sommarhus. Att kunna klippa gräset iklädd cowboyhatt och kalsonger. Att kunna ha rejv mitt på dagen. Att kunna sola naken. Att utan triangulering bara vara två. Jag och min gräsklippare. Jag och min musik. Jag och min sol.