Författare:

På liv och död

I novellen När dog János Kóvacs av Lasoj Zilahy får vi följa den 35-årige snickarlärlingens död och försvinnande. Efter János dör försvinner även minnet av honom steg för steg i takt med att de personer som kände honom glömmer bort honom – arbetskollegan, hyresvärden och hans ungdoms kärlek. Kyrkböckerna som innehåller hans namn brinner upp. Till sist finns enbart ett fragment kvar, en bit papper, ett kvitto för ett snickrat bord. Kvittot rivs sönder och slängs. Sakta smetar regnet ut de sista bokstäverna av hans minne och så är János Kóvacs liv slut. Novellen är simpel i språket, men djup i tanken: när försvinner vi egentligen? Gör vi val i våra liv för att undvika att bli bortglömda som János Kóvacs? Novellen sätter fingret på en djupt inpräntad idé i vårt västerländska samhälle: att livet tar slut. Jag råkar tro att så inte är fallet. Vad jag talar om är inte något religiöst såsom en själ som lämnar kroppen och svävar till en himmel eller intar en ny kropp. Istället talar jag om ett alternativt …

Aporetiska viljor

– Nej, jag vill inte. – Men varför inte? – Jag vill bara inte. – Men jag vill ju! Personerna i konversationen ovan har ett problem då två viljor ställs emot varandra. Dilemman som dessa kan ligga kvar, olösta. En olöslig situation kallas ibland för en apori, eller att vara i ett aporetiskt tillstånd. Ibland kan något som ser ut att vara olösligt lösa upp sig genom att de motstridiga viljorna synliggörs och deras orsaker och motiv skärskådas. Kanske har olika viljor företräde i olika situationer och ibland kan den ena personen ändra sin vilja när den förstår hur viktigt något är för den andre och varför. Följande hände mig en gång. Jag var inbjuden till en släktträff av något slag och frågade min dåvarande sambo om han ville följa med, men han ville inte. Inte för att han tyckte illa om min släkt, utan bara för att han tänkte att hans helg skulle vara roligare i hans vanliga umgänge än bland folk han inte kände. Först blev jag besviken och något frustrerad, men vi …

Makt på olika sätt

Makt är idag ett väldigt vanligt analysredskap, såväl inom akademin som i vardagen. Användningen av ordet makt har ökat, men denna ökning står inte i relation till någon ökning av antal olika sätt att använda makt-begreppet. Det finns dock alternativ, många egentligen, men de verkar inte få fäste. Jag ska här försöka förklara några problem som finns med det vanligaste sättet att prata om makt, samt föreslå ett alternativt sätt att prata om makt på. Ofta sägs det att en människa har makt, baserat på att den tillhör vissa privilegierade identitetskategorier såsom man, vit och rik. På samma sätt framförs tankar om att en person saknar makt, eller blir offer för någons maktutövande, baserat på att den tillhör mindre privilegierade kategorier såsom kvinna, muslim eller sexarbetare. Att enbart tänka makt på detta snäva sätt är alltför begränsande – låt mig förklara varför. Det första problemet som finns med ovanstående syn på makt är att generella analyser får konsekvenser för enskilda personer. Med andra ord, det handlar om en problematik i överföring mellan olika nivåer. Vissa …

En äkta människa

Tv-serien Äkta människor ska i skrivande stund inleda sin andra säsong. Här diskuteras just frågan om vad som är en äkta människa och var gränserna för denna börjar och slutar. Obs, texten innehåller vissa spoilers från första säsongen. Vad är en människa? Vad är en äkta människa? Att utröna vad som utgör essensen av en kategori kan göras genom att studera urskiljningen från andra kategorier, samt även studera variationen inom den studerade kategorin. Med andra ord, vad skiljer en människa från något annat, samt hur ser variationen ut inom det som räknas som en människa. I denna text kommer jag i första delen att vända mig bakåt i tiden, till människans evolutionära begynnelse och i andra delen diskutera hur gränsen för människan idag har luckrats upp ju mer den tar del av modern teknologi. Homo sapiens är det latinska namnet på vår art, människan. Det finns inga andra nu levande människoarter, men det har funnits. Detta kan jämföras med människans närmaste släkting schimpansen som delas upp i två olika underarter;dels den vanliga schimpansen samt den …

Sociala koder i Bron

Tv-serien Bron har prisats för sin dramatik, foto och skådespel. Den ena huvudpersonen, Saga, är förutom mordutredare och paragrafryttare även socialt inkompetent och har av många beskrivits utifrån diagnosen aspergers syndrom. Saga förstår uttalanden och skeenden bokstavligt och kan inte avläsa sociala koder, förutom när hon har lärt in dem som en glosa. I samhället idag finns en mängd sociala koder kring relationer. Det handlar om ett slags kollektivt medvetande baserat på att många utvecklar sina relationer på liknande sätt. Ni vet: dejta, ha sex, bli ihop, flytta ihop, ta del av varandras liv (släktkalas, vänner, frukostvanor), skaffa gemensamma projekt (barn, hund, hus) och så vidare. Koderna reproduceras genom en hänvisning till att det är så många gör – och att många faktiskt gör så. Men vad händer när någon inte följer koderna? Antingen kan en sådan person ses som någon som visar på kodernas bristande flexibilitet, eller så påverkas de till anpassning. I andra säsongen av Bron har Sagas pojkvän Jakob flyttat in i Sagas lägenhet. Ett samboskap som är allt annat än enkelt. …

Skuggland

Villaområde, 90-tal, två grannpojkar som båda heter Erik växer upp som bästa kompisar. Romanen är berättad genom Michael Jackson, inredningsmagasin, datorspel och med ett mystiskt försvinnande som underliggande mörker. Jonas Bruns teman i romanen Skuggland är tydliga men mejslas fram genom subtila berättelser om Neverland, Shadowlands, skuggberättelser, polisförhör och nyhetsrubriker. De båda kompisarna Erik och Eriks relation står i centrum första halvan av boken, men allt eftersom blir relationen allt mer asymmetrisk. Berättaren Erik minns hur nära de var när de satt hela dagar framför datorn, på rasterna bara de två och likaså i bastun på badhuset bland de svettiga gubbarna. Berättaren Erik minns hur han tog hand om Erik och skyddade honom från de andra. Erik minns den nya pojken i klassen och hur han kom att inta platsen vid den andre Eriks sida. Till sist försvinner de två nya kompisarna, Erik och den nya pojken, mystiskt och återses aldrig. Erik minns hur ensamheten, halvheten, ohelheten, skevheten istället tar plats. En asymmetri som gör ont. När jag läser, minns även jag. Jag minns: Att …

En relationell värld

–Vad ska du bli när du blir stor? frågade mina mostrar mig när jag var liten. –Vill du ha en pojkvän? eller –Vart vill du resa nästa gång? frågar mina vänner mig idag. Individens frihet är en av grundpelarna i vårt samhälle och ständigt är det min egen vilja och önskningar som ställs i fokus. Måste det vara så? Är det verkligen så vi vill se på världen? Det är förvisso väldigt bekvämt, men tyvärr leder individualism ofta till egoism, eller åtminstone till egocentrism. Hur blir det om vi förskjuter fokus bort från våra jag och fokuserar på den andre, eller på världen som omger oss? Hur kan vi tänka du-ism eller världscentrism? Tanken är inte ny, och i denna text kommer några filosofer att användas för att inspirera oss att tänka vidare. Martin Buber kritiserar i boken Jag och Du den individualistiska syn på världen som så ofta genomsyrar det västerländska samhället. Individualismen har också genom kapitalistisk liberalism (vissa skulle kalla det imperialism) spridits till övriga delar av världen. Att ha individen som startpunkt för tillvaron …

Könskompis

Har du en könskompis? Kanske en rolig killkompis, eller en cool tjejkompis? Hur kommer det sig att du kallar denna för just tjej/killkompis istället för bara kompis? Personligen har jag kallat både en eller tre kompisar för någon form av könskompis genom åren, fast numera undviker jag det. Det är nämligen något skumt med könskompis-begreppen som jag har svårt att vänja mig vid. Jag har inte gjort djupare forskning i ämnet, men en kvalificerad gissning är att begreppen användes först av heterosexuella för att beskriva en kompis av motsatt kön, som en markering för att den både var av motsatt kön och ändå bara en kompis. Som en markering att det inte var någon otrohet på gång. Därefter har begreppen spridit sig till att innefatta även andra typer av könskompisar allt eftersom könsöverskridande vänskap blivit vanligare. Det finns ofta en värderande skillnad mellan begreppen kompis och vän, där vänner symboliserar något närmare som en person har få av, medan kompisar kan vara ytliga och många. Konstigt är det då att jag nog aldrig har hört …

Triangulering

Att vara två är enkelt. Jag och min hund. Jag och min älskare. Jag och min vän. Men också gällande mina hobbys: jag och min bok, jag och min löpning eller jag och mitt odlande. När en tredje part kommer in kan den bidra med ny stimulans, men lika ofta störa tvåsamheten. Vi kan kalla det triangulering. Begreppet triangulering var det en kompis som introducerade för mig. Han besökte mig i mitt sommarhus och medan jag pysslade om min lilla örtträdgård var han inne i huset. Sommarhuset ligger enskilt utan grannar för att det ska gå att spela hög musik utan att någon bryr sig. Hög musik matchar ogräsrensande väldigt bra, så även nu spelade jag musik så högt att det spred sig in i varje vrå i hus och trädgård för vidare färd över de omgivande åkrarna. Min kompis, som är musikalisk och intellektuell, lockades ut av tonerna och vi började prata om musiken. Vi diskuterade rytmer, komplexitet, ljud och upplevelse. Men sedan började jag fundera om varför jag valt just denna musik. Hade …

Blodslinjer

Konstnären Zhang Xiaogang föddes i Kina 1958 och Bloodlines: The Big Family Series är hans hittills mest uppmärksammade målningar. Med utgångspunkt i porträtt- och familjefotografier från 1950- och 1960-talet synliggör han hur familjer och relationer har påverkats av händelser såsom kulturrevolutionen, familjeplaneringspolitiken och massakern på Himmelska fridens torg. För Xiaogang är dessa inte bara historiska händelser, utan även psykologiska, då de påverkat det kinesiska folket enormt mycket. Medan autentiska porträttfotografier avser att skapa representabla, förskönande porträtt, skildrar Bloodlines andra berättelser. På ytan är de avbildade personerna stilla och kontrollerade, men under den lugna ytan anas turbulens och frustration. Xiaogangs målningar liknar svartvita fotografier förstärkta med kontrasterande färger och plåsterliknande fläckar. Genom dessa kan betraktaren skönja enskilda individers, familjers och vänners öden bakom Kinas putsade fasad. Sverige har en något mindre dramatisk historia än Kina, åtminstone med tanke på att landet inte varit i krig de senaste 200 åren, borträknat utlandsinsatser i exempelvis Kongo och Afghanistan. Sveriges historia består på senare år av fredliga reformer som syftar till att aktivt förändra invånarnas handlingsmönster. Under åren för kulturrevolutionen i …