Alla inlägg taggade med: film

fyra personer på scen med bakgrundsbild på fanny och alex

Cirkel: Fanny och Alexander av Ingmar Bergman

Vi gjorde julfilmsspecial i december månad om filmen Fanny och Alexander. I panelen: manusförfattaren Josefine Adolfsson (Apflickorna), sociologen Sara Eldén och skådespelaren Gabriel Flores Jair (Bron). Moderator: sexologen Saga Alm Mårtensson. Det lackade mot jul och därför hade vi julfilmer på agendan den 14:e december på Inkonst i Malmö. Mer specifikt tog vi avstamp i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander (1982). Varför är familjen så central i just jultraditionen? Vilka familjer och relationer ryms i julfilmer och vad kan vi lära oss om dagens syn på relationer? Hur har familjekonstruktioner förändrats över tid i julfilmer? Och alla dessa förväntningar som är totalt ihoptrasslade med vår idé om vad julen är – på gott och ont! Frågorna är många, och svaren kommer att bli ännu fler. Eller som Gabriel Flores Jair avrundar kvällen med: – Göra förändringar i det lilla, ja men vet du vad jag önskar mig förändringar i det stora, alltså jag kan inte komma ifrån det, sorry, men jag fixar inte det här med julen. Deltagare i panelen förutom publiken Josefine Adolfsson, manusförfattare till filmen …

Ester Martin Bergsmark och Simon Ceder framför stor skärm med filmkaraktärer i badkar

Ester Martin Bergsmark och relationer i film

Film är ett starkt uttrycksmedel med många normerande föreställningar om relationer, men samtidigt också ett medium med möjlighet för alternativa bilder. Hur påverkas vi av film och vilka filmer har förändrat synen på relationer? Vilka kända och okända exempel finns? För att diskutera dessa frågor bjöd vi in guldbaggebelönade Ester Martin Bergsmark, regissör till ”Nånting måste gå sönder” och ”Pojktanten”. Samtalet hölls måndagen den 14:e mars 2016 på Stadsbiblioteket i Göteborg och var del två av två i Relationsinstitutets serie, del ett var med Karolina Bång och relationer i serier. Samtalet handlade om allt från gulliga kattvideos till hur Ester Martins filmer skulle kunna syntolkas. Inspelningen från samtalet är under arbete. Samtalspartner på scen var Relationsinstitutets Simon Ceder.

Gone Girl och äktenskapet

Verkligheten. Den romantiska kärleken tar oss bort från den tråkiga verkligheten. Spelar på fantasin, magin och en högre upplevelse. Det är en minst sagt ironisk twist på karaktären Nick Dunnes raggningsreplik ”I’m the guy who’s gonna take you away from all this awesomeness” i filmen Gone Girl som precis haft premiär på biograferna. Ironisk eftersom han menar tvärtom, att det kommer vara mer awesome med honom, men också för att den uppraggade senare faktiskt försvinner och misstankarna faller på Nick själv. En av de stora behållningarna med filmen är att vi får följa ett äktenskap och titta på det ur många perspektiv, både närgånget och på avstånd. Låt inte den tillspetsade handlingen hindra dig från att åtnjuta en skön samtidsbetraktelse över äktenskapets komposition, narrativ och strukturer. Några exempel är bekräftandet av relationen, presenter, uttrycken, osäkerheten och sökandet efter det unika. Eller som Amy Dunne säger ”Vi har varandra, allt annat är bakgrundsbrus”. Om du sett filmen, eller om du inte bryr dig om spoilers, rekommenderar jag den här trettiominutersintervjun där skådespelaren Rosamund Pike som spelar Amy Dunne pratar om …

Ett frö och en blixt

Busfrön

Precis som det brukar vara i gamla filmer kommer förtexterna fram ett par i taget. Här mot en molntung dramatisk himmel och ett mörkt skogsparti. Jag läser att The Bad Seed (1956) har Nancy Kelly och Patty McCormack i huvudrollerna. Sakta sänks kameran från himlen över trädkronorna ner mot en brygga som går ut i en liten sjö. Samtidigt som musiken drar sig tillbaka blixtrar himlen till och en rejäl åskknall dundrar. Kameran glider vidare mot siluetten av en stad till tonerna av nu trippande mystisk spänningsmusik. Här kommer inget angenämt att hända. Det finns många anledningar till varför barn är populära element i skräckfilmer, thrillers och rysare. Bilden av det oskyldiga barnet används för att locka tittarna i en fälla  – en ulv i fårakläder. I filmerna vill föräldrar och andra ta hand om och skydda barnet, innan de inser att det kanske är dem själva de bör skydda från barnet. En av de mest klassiska skräckfilmerna är Omen (1976) om Damien och hans föräldrar Katherine och Robert Thorn. När Katherines förlossning slutar i att …

Att fira ett barn

Vad har karpen, året 1948 och drakar gemensamt? Jo, samtliga är viktiga element i firandet av barnens dag den femte maj i Japan. Förr firades pojkar den femte maj och flickor den tredje mars, men efter 1948 slogs firandet ihop till en generell barndag på det som tidigare var pojkarnas dag. På flickornas dag gav mödrarna ofta dockor till sina döttrar och idag kallas dagen vanligtvis för dockdagen. Pojkarna firades istället med att familjerna sätter upp vimplar i form av karpar, en tradition som behållits som symbol för barnens dag. Enligt en kinesisk legend ska en karp som simmar uppför ett strömt vattendrag kunna förvandlas till en drake, vilket är grunden till karpens starka symbolvärde. Ett japanskt ordspråk som lyder ungefär ”Karp som simmar uppför vattenfall” betyder just att nå framgång i livet. På barnens dag den femte maj är en av de viktigaste traditionerna att hänga upp vimplar i form av karpar. Med hjälp av karpen som symbol kan barn tänkas som en potential, snarare än något ofärdigt eller okunnigt. Det vill säga barnet …

Nymphomaniac

Kommentaren: Nymphomaniac En gång pratade jag med en person om preferenser när det kommer till attraktion och sex. Vad han sa gjorde mig något förvånad, just för att det lät så enkelt: ”You like what you like, I guess”. Kanske är detta det vanligaste sättet att tänka kring preferenser, men i så fall förmodligen också det mest förenklade. Preferenser är ett tema som har förföljt mig länge, men särskilt påtaglig blev frågan när jag såg Lars von Triers Nymphomaniac. I filmen spelar Charlotte Gainsbourg nymfomanen Joe, (andra kallar henne sexmissbrukare) som har mycket sex. Väldigt mycket sex. ”Fill all my holes” säger Joe vid upprepade tillfällen. Vi får följa henne från barndomen och genom uppväxten fram till vuxen ålder. Vid ett möte för sexmissbrukare blir Joe tillrättavisad när hon kallar sig själv för nymfoman: “Sex addict. We say sex addict”. Även om Joe har många drag som liknar en missbrukare (till exempel sår på klitoris som aldrig hinner läka på grund av allt sex), så framhärdar hon att: “Perhaps the only difference between me and …

Att inte stjäla en kyss

Du blir som du umgås. Gammal sanning som aldrig slutar vara sann. I mötet med de du tillbringar tid med formas och justeras dina vanor, dina åsikter och dina manér, oavsett om det gäller föräldrar, vänner eller flyktigt bekanta. Och det är väl inte direkt någon nyhet. Men hur är det med dina fiktiva vänner? De du umgås med, fascineras av, älskar och hatar i tv-serier, film och litteratur. Påverkas du av dem?