Alla inlägg kategoriserade med: Tankar om relationer

En växt under isolerande glas

Är barn gulliga?

Att barn är gulliga är något som många håller med om. Och jag håller med, de flesta barn är faktiskt söta. Kanske är barns gulliga uttryck en evolutionär rest att knyta an och vilja ta hand om små hjälplösa knytten. Eller kanske anses de gulliga på grund av deras ickerationella förhållningssätt till världen. Alla tycker dock inte att barn är gulliga. Romanen Inte längre människa av Osamu Dazai inleds med en beskrivning av tre fotografier av en person som barn, ung vuxen och gammal. Berättaren skräder inte med orden vid beskrivning av barndomsbilden. Han står där i färgglada, rutiga byxor vid kanten av en trädgårdsdamm. Hans huvud är lutat trettio grader åt vänster och han blottar tänderna i ett fult flin. Fult? Man kan mycket väl ifrågasätta det ordet, för okänsliga människor (det vill säga de som inte bryr sig om sådant som skönhet och fulhet) skulle automatiskt kommentera det med ett intetsägande, tomt uttryck. ”Vilken förtjusande liten pojke!” Det är helt sant att det finns tillräckligt av det som normalt anses vara ”förtjusande” i …

Ett frö och en blixt

Busfrön

Precis som det brukar vara i gamla filmer kommer förtexterna fram ett par i taget. Här mot en molntung dramatisk himmel och ett mörkt skogsparti. Jag läser att The Bad Seed (1956) har Nancy Kelly och Patty McCormack i huvudrollerna. Sakta sänks kameran från himlen över trädkronorna ner mot en brygga som går ut i en liten sjö. Samtidigt som musiken drar sig tillbaka blixtrar himlen till och en rejäl åskknall dundrar. Kameran glider vidare mot siluetten av en stad till tonerna av nu trippande mystisk spänningsmusik. Här kommer inget angenämt att hända. Det finns många anledningar till varför barn är populära element i skräckfilmer, thrillers och rysare. Bilden av det oskyldiga barnet används för att locka tittarna i en fälla  – en ulv i fårakläder. I filmerna vill föräldrar och andra ta hand om och skydda barnet, innan de inser att det kanske är dem själva de bör skydda från barnet. En av de mest klassiska skräckfilmerna är Omen (1976) om Damien och hans föräldrar Katherine och Robert Thorn. När Katherines förlossning slutar i att …

Som om de vore en, ett och inte flera, som om de vore annorlunda än vuxna

Hur kan jag närma mig att beskriva barn? Att skriva om dem ter sig som en omöjlighet; som om de vore en, ett och inte flera. Som om alla de barn som finns i min närhet vore det samma. Samma fenomen. Samma känsla. Som om de vore annorlunda än vuxna. Frågan skulle kunna ställas omvänt: hur ska vuxna beskrivas? Men precis som den första frågan ter sig den frågan som omöjlig. Men jag finner en sak, att teckna barn från det vuxna perspektivet är att teckna kampen, drömmen och hoppet. Och därmed idealiseringen. Bli tryggare. Bli säkrare. Bli annorlunda. Bli jämställd. Bli mer. Bli den du vill vara. Viljan finns från de vuxnas håll. Drömmen om att ge barnen ett bättre liv. Ge dem en trygg uppväxt. Ge dem fler möjligheter. Fler chanser. Barnen förväntas på så sätt skapa perfekta normer, men hur kan de det när inte de vuxna kan det? Drömmen slår inte in. Viljan uppfylls inte alltid. Tove Mörkbergs diktsvit om barnen, med samma namn, Barnen (2013), tecknar barn från ett barns …

Premiär för Tema: Barn

För ett tag sedan bestämde vi på Relationsinstitutet att lyfta intressanta teman som vi ännu inte berört. Vi går ut hårt och under hela maj månad kommer vi helt att fokusera på det första temat: barn. Vad ska då ett tema innehålla? En ledstjärna är att vi inte är intresserade av vad som oftast görs. Vi kommer exempelvis inte ge förslag på hur en bäst ska hantera sina barn, för det finns redan gott om och det är inte heller där vår kompetens finns. Istället fokuserar vi på att tänka om relationer med hjälp barnets position. Det finns många aspekter kring barn som vi vill fortsätta att utveckla. Några av de ämnen vi kommer att beröra under månaden är olika familjebildningar, föräldrapåverkan, åldersnormer, pedofili samt barn i litteratur och film. Det är inte bara barnet i sig vi är intresserade av, utan även vad vi kan lära oss av relationer genom att studera barn som fenomen och barns villkor. Anledningen till att vi valde maj månad är att det dels är en av de månader …

""

Makt och begär

Julia pratar med Malin Holgersson som är skribent och konstnär om makt men också begär, både strukturellt och på mikronivå. Malin är medlem i konstkollektivet ful men även producent för podcasten Nyfiken Brun. Du funderar mycket på och jobbar ofta med makt, kan inte du berätta lite om hur? Jag har till exempel just skrivit pjäsen Vem bestämmer över Angered? för Angereds Teater tillsammans med Nasim Aghili. Den belyser makt på olika sätt, synliggör maktens rörlighet och undersöker hur en kan skapa andra maktordningar än de gällande. Går det till exempel att dansa sig till en revolution? Kan vi frigöra begränsande och särskiljande hierarkier och könsroller om vi placerar en pjäs om makt på ett rosa dansgolv? Jag tror det. Jag och Nasim började vårt skrivarbete med att skicka ut en enkät till Angeredsbor i åldrarna 15-20 år, med frågan “Vem bestämmer över dig?”. Av svaren vi fick kunde vi tydligt urskilja fyra “makthavare” som styr ungas liv. Jag vill inte säga vilka, utan en får komma och kolla på pjäsen i höst. Parallellt med …

""

Sånger om separation

När en separationsprocess är på gång, eller när en relation är på väg att förändras kan det behövas en stund av vältrande i sorg innan en är redo att fortsätta på nya sätt i livet. Här följer fyra fantastiska klassiska souliga låtar om sorg, förlust och separation. 1. Ursprunget till detta inlägg kom från en text om separationer baserat på Nina Simones sång I get along without you very well. Här kommer ett liveframträdande med Nina Simone från Montreux Jazz Festival där hon framför sången Feelings. En kort bit in i framträdandet stannar hon upp och säger till publiken: “Oh damn. I mean, what oughta shame he had to write a song like that. I am not making fun of the man. I do not believe the condition, that produced a situation, that demanded a song like that”. Blandningen mellan musikalisk briljans och dramatiska känslor är magisk. 2. Skeeter Davies framträdande är som en motsats till Nina Simone. Det är lite stelt, präktigt och kan nog inte direkt räknas som soul, men det kontrasteras av …

I get along without you

Separation. Avslut. Uppbrott. Skilsmässa. Göra slut. Dumpa. Det finns många synonymer för att beskriva en separation, den ena mer dramatisk än den andra. Måste det vara så dramatiskt? Kan det inte bara vara att gå vidare och må bra? Som Nina Simone sjunger i en av soulhistoriens mest kända separationssånger: I said that I get along Without you very well Of course, I do Låten tonsattes av Hoagy Carmichael med en text baserad på en dikt av Jane Brown Thompson och har spelats in av ett flertal artister genom åren. Min favoritversion är Nina Simones tolkning för att hon så skickligt skildrar de tvära kast en separation kan medföra; blind övertygelse blandas med skör sårbarhet. Efter den inledande frasen, som också är låtens titel, fortsätter Nina Simone med ett undantag: Except when soft rains fall And drip from leaves then I recall The thrill of being sheltered In your arms Of course, I do But I get along without you very well Förutom just då, när ljudet av regn påminner henne om hur hennes älskade …

Nymphomaniac

Kommentaren: Nymphomaniac En gång pratade jag med en person om preferenser när det kommer till attraktion och sex. Vad han sa gjorde mig något förvånad, just för att det lät så enkelt: ”You like what you like, I guess”. Kanske är detta det vanligaste sättet att tänka kring preferenser, men i så fall förmodligen också det mest förenklade. Preferenser är ett tema som har förföljt mig länge, men särskilt påtaglig blev frågan när jag såg Lars von Triers Nymphomaniac. I filmen spelar Charlotte Gainsbourg nymfomanen Joe, (andra kallar henne sexmissbrukare) som har mycket sex. Väldigt mycket sex. ”Fill all my holes” säger Joe vid upprepade tillfällen. Vi får följa henne från barndomen och genom uppväxten fram till vuxen ålder. Vid ett möte för sexmissbrukare blir Joe tillrättavisad när hon kallar sig själv för nymfoman: “Sex addict. We say sex addict”. Även om Joe har många drag som liknar en missbrukare (till exempel sår på klitoris som aldrig hinner läka på grund av allt sex), så framhärdar hon att: “Perhaps the only difference between me and …

Tills livet skiljer oss åt

Jag har länge varit intresserad av relationer i olika former, samt tankar och teorier om relationer. Personligen tror jag att det har att göra med att jag själv är från en skilsmässofamilj och därför aldrig trott på kärleksrelationer som varar livet ut. Men framför allt kommer det ur egna erfarenheter av brustna hjärtan som aldrig riktigt ville läka. En sådan erfarenhet gjorde jag genom en relation där jag trodde mig älska den andra och den i sin tur mig. Den personen visade mig en värld där kärlek inte alltid innebär evighet och där sex inte måste betyda “bara vi två”. Till en början blev jag arg och ledsen samtidigt som en känsla spred sig av att vara mindre värd. Till sist avslutade vi relationen. Efter några år fann jag mig åter i samma situation, men nu var det jag som var den andra – den som inte trodde eller ville ha något seriöst förhållande. ”Jag har sex med mina vänner, det är väl inget konstigt med det?” Jag undrade: vad är skillnaden mellan kärlek och …

På liv och död

I novellen När dog János Kóvacs av Lasoj Zilahy får vi följa den 35-årige snickarlärlingens död och försvinnande. Efter János dör försvinner även minnet av honom steg för steg i takt med att de personer som kände honom glömmer bort honom – arbetskollegan, hyresvärden och hans ungdoms kärlek. Kyrkböckerna som innehåller hans namn brinner upp. Till sist finns enbart ett fragment kvar, en bit papper, ett kvitto för ett snickrat bord. Kvittot rivs sönder och slängs. Sakta smetar regnet ut de sista bokstäverna av hans minne och så är János Kóvacs liv slut. Novellen är simpel i språket, men djup i tanken: när försvinner vi egentligen? Gör vi val i våra liv för att undvika att bli bortglömda som János Kóvacs? Novellen sätter fingret på en djupt inpräntad idé i vårt västerländska samhälle: att livet tar slut. Jag råkar tro att så inte är fallet. Vad jag talar om är inte något religiöst såsom en själ som lämnar kroppen och svävar till en himmel eller intar en ny kropp. Istället talar jag om ett alternativt …