Konstnären Zhang Xiaogang föddes i Kina 1958 och Bloodlines: The Big Family Series är hans hittills mest uppmärksammade målningar. Med utgångspunkt i porträtt- och familjefotografier från 1950- och 1960-talet synliggör han hur familjer och relationer har påverkats av händelser såsom kulturrevolutionen, familjeplaneringspolitiken och massakern på Himmelska fridens torg.
För Xiaogang är dessa inte bara historiska händelser, utan även psykologiska, då de påverkat det kinesiska folket enormt mycket. Medan autentiska porträttfotografier avser att skapa representabla, förskönande porträtt, skildrar Bloodlines andra berättelser. På ytan är de avbildade personerna stilla och kontrollerade, men under den lugna ytan anas turbulens och frustration. Xiaogangs målningar liknar svartvita fotografier förstärkta med kontrasterande färger och plåsterliknande fläckar. Genom dessa kan betraktaren skönja enskilda individers, familjers och vänners öden bakom Kinas putsade fasad.
Sverige har en något mindre dramatisk historia än Kina, åtminstone med tanke på att landet inte varit i krig de senaste 200 åren, borträknat utlandsinsatser i exempelvis Kongo och Afghanistan. Sveriges historia består på senare år av fredliga reformer som syftar till att aktivt förändra invånarnas handlingsmönster. Under åren för kulturrevolutionen i Kina pågick Barnstugeutredningen i Sverige och begreppet förskola lanserades. Samma år som massakern på Himmelska fridens torg ägde rum, infördes i Sverige en förlängning av föräldraledigheten. Och året då Kina införde sin ettbarnspolitik, antog den svenska riksdagen “Lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet”.
Oavsett om en stat orsakar omvälvande historiskt omtalade händelser som i Kina, eller genomför reformer som i Sverige, har de psykologiska effekter på sina medborgare. Samtidigt är den svenska politiska viljan begränsad till både en stundom traditionell opinion och till ett ofta vanemässigt tänkande. Inte minst gällande blodslinjer. Tills alldeles nyligen krävdes att transsexuella som genomgick könskorrigering skulle steriliseras (nedfrysta könsceller fick inte heller sparas).
Blodslinjer är också starkt kopplade till föreställningar kring barn och familjebildning. Ett barn som växer upp med fler än två föräldrar kan aldrig ha fler än två juridiska vårdnadshavare, oavsett om det är biologiska eller adoptivföräldrar. De senaste åren har ny teknik för provrörsbefruktning förändrat bilden av att de biologiska föräldrarna enbart är två. För att undvika att föra vidare genetiska sjukdomar som kan finnas i äggets cellväggar, har en ny metod utvecklats. Den innebär att äggets cellkärna tas ut och sätts in i en annan kvinnas ägg med friska cellväggar. Barnet som föds får därmed en genuppsättning baserat på tre personer. Denna teknik är idag visserligen endast tillåten i Storbritannien, men bryter ändå dramatiskt upp bilden av att biologiska föräldrar alltid är två.
Staten reglerar också föräldraskap utifrån en stark föreställning om två biologiska föräldrar (av motsatt kön) som utgångspunkt, vilket kan få märkliga konsekvenser. Om en gift kvinna inseminerar sig genom provrörs- befruktning utomlands (vanligtvis i Danmark) blir hennes make automatiskt skriven som vårdnadshavare. Men om kvinnan istället skulle vara gift med en annan kvinna måste socialtjänsten först genomföra en intervju med frun i fråga för att godkänna adoptionen av barnet hennes maka har fött.
Gamla tankegångar om blodslinjernas vikt rinner stadigt i de svenska lagarnas vener och artärer. Detta får konsekvenser för hur svenska medborgare kan leva sina liv. Men precis som kineser skapar sina liv både beroende av och oberoende av politiska händelser, har även svenskar förhållit sig både lydigt och olydigt till politiska reformer. En instagrambild där familjen visar upp sin nyfödda bebis innehåller detaljer med starka färger. I en bokhylla står ett studentporträtt med plåsterliknande fläckar. En insändare på familjesidan som visar en femtioårig bröllopsdag har blivit missfärgad i tidningspressen. Porträttet skimrar i prismans alla färger.