Rörliga relationer

”Direkt insåg jag att vi skulle bli vänner för livet.”
”Det var kärlek vid första ögonkastet.”
”Kemin med min chef stämde omedelbart.”

Nja, jag är skeptisk. För mig har ett första möte med en ny människa sällan varit ett omtumlande möte, utan i ärlighetens namn snarare småtrevligt och väldigt odramatiskt. Sådana neutrala möten har dock desto oftare fått mer eller mindre dramatiska effekter på mitt liv. Ett första möte har längre fram lett till känslor, rus, tillit, glädje, sex, fantasier, resor, hund, skrivprojekt, samboende eller biobesök.

Vart relationen kan leda går dock inte att avgöra genom det första mötet, utan det får framtiden utvisa. Det som däremot går att påverka är hur vi agerar i stunden. För redan i nästa stund har relationen förändrats och nya förutsättningar att ta fasta på har skapats, vilket kräver att vi än en gång agerar i stunden. Relationen har inte sin grund i stabilitet, utan i en rörelse mellan två personer.

Att hålla relationer i rörelse är att låta dem förändras. För mig blev en dejt istället en god vän; en älskare blev en kompis; en vän blev tillfällig älskare; en arbetskamrat blev vän; en älskare blev långvarig partner och sen blev han en vän. De etiketter vi använder oss av för att definiera en relation är alltså i rörelse och de måste få vara det.

Frågan är om etiketterna behövs över huvud taget? Går det inte lika bra att referera till personer i ens närhet med deras namn istället för deras etikett? ”Det här är person A” istället för ”Det här är min pojkvän”. Ofta används etiketterna för att folk i ens omgivning ska kunna följa de sociala koder som är vanliga kring olika typer av relationer. Om jag presenterar en person som min partner blir den medbjuden på bröllop eller parmiddag. Om jag presenterar en person som min vän blir den i bästa fall medbjuden på fest. Om jag däremot presenterar en person som min älskare riskerar det bli konstig stämning.

Ett annat problem med etiketterna är att de utlovar en symmetri: båda parterna i en relation behöver vara överens om vad för relation de faktiskt har. När en asymmetri kommer in, det vill säga att parterna vill definiera relationen på olika sätt, riskerar det att skapa krav och bråk över själva etiketten snarare än vad parterna faktiskt vill göra i relationen.

Ett alternativ till etiketterna är att definiera relationen utifrån vad respektive part vill göra i relationen. Hur blir det då? Istället för att tänka ”Person A är min partner/vän/etc” går det att tänka ”detta är person A som jag gör detta med”. Det här synsättet på relationer kan öppna en möjlighet för parterna i relationen att känna olika och därmed kunna hantera asymmetrin. Då öppnas möjligheter för att relationen ska kunna behålla sin rörelse, utan etiketter. Relationen kan därefter förändras till att innefatta fler, eller andra, aspekter.

Samtidigt blir etiketterna inte lika problematiska ifall vi har ett problematiserande förhållningssätt till dem. Eller varför inte skapa nya etiketter? En medvetenhet inför rörligheten mellan och inom nya och gamla relationsetiketter är visserligen inte en garanti för förändring av begränsande sociala strukturer. Men till att börja med kan det öppna upp för att relationer diskuteras på ett fördjupat sätt. En fördjupning med utgångspunkt i att se att relationer utvecklas organiskt och ständigt befinner sig i rörelse.