okategoriserad
Lämna en kommentar

Aporetiska viljor

– Nej, jag vill inte.
– Men varför inte?
– Jag vill bara inte.
– Men jag vill ju!

Personerna i konversationen ovan har ett problem då två viljor ställs emot varandra. Dilemman som dessa kan ligga kvar, olösta. En olöslig situation kallas ibland för en apori, eller att vara i ett aporetiskt tillstånd. Ibland kan något som ser ut att vara olösligt lösa upp sig genom att de motstridiga viljorna synliggörs och deras orsaker och motiv skärskådas. Kanske har olika viljor företräde i olika situationer och ibland kan den ena personen ändra sin vilja när den förstår hur viktigt något är för den andre och varför.

Följande hände mig en gång. Jag var inbjuden till en släktträff av något slag och frågade min dåvarande sambo om han ville följa med, men han ville inte. Inte för att han tyckte illa om min släkt, utan bara för att han tänkte att hans helg skulle vara roligare i hans vanliga umgänge än bland folk han inte kände. Först blev jag besviken och något frustrerad, men vi lyckades att fortsätta diskutera på ett lugnt och sansat sätt. Efter ytterligare kommunikation hade han förstått varför jag såg fram emot att ha med honom och därefter sa han att han ville följa med. Men då kände jag att jag tvingat med honom, mot hans vilja. Så jag sa att jag inte ville att han skulle åka om han bara gjorde det för min skull. Han framhärdade att så visserligen var fallet – han följde med för att jag ville det – fast med ett viktigt tillägg: nu ville han verkligen följa med eftersom han förstod varför jag ville det. Därmed var saken utredd, våra viljor var synkroniserade och vi åkte tillsammans till släktträffen.

Att synkronisera sina viljor är dock inte enkelt. Inte heller garanterat eftersträvansvärt eller uppnåeligt. Dock går det att uppnå mycket genom att göra ens respektive viljor transparenta – alltså att skapa en genomskinlighet i motiv och tankar. Transparens kan uppnås genom en öppen kommunikation gentemot varandra, samt en ambition att komma till insikt om bakgrunden till ens egna tankar. Att skärskåda sina tankemönster och göra dem synliga, eller till och med genomskinliga. I exemplet ovan bestod det transparenta i att vi synliggjorde våra motiv, känslor och viljor för varandra utan någon risk att bli hånad, förminskad eller utsatt för någon maktkamp.

Genom att syna ens respektive viljor och lägga dem framför sig, blir de också möjliga att värdera på olika sätt. Om det är fråga om att ha på skor inomhus eller ej kan det ju vara rimligt att den som bor i huset/lägenheten får bestämma. Alltså, i vissa fall kan en företrädesrätt diskuteras, exempelvis hade jag viss företrädesrätt i att bestämma present till släktkalaset då det var min släkt. Om det är fråga om allergier bör självfallet kiwi i tårtan undvikas, likaså katthår på allergikerns kläder eller jordnötter ombord på flygplan. Om någon kan komma till skada är det så klart ett starkt argument. Det finns dock inget som är helt fast eller ej förhandlingsbart. I en transparent diskussion tas inget på givet förrän så många motiv som möjligt är synade i sömmarna. Även om den ena har ett starkt argument är en av poängerna att även de svaga argumenten måste få komma till tals och bekräftas.

En apori skulle inte vara äkta om den gick att lösa. Många gånger fortsätter viljorna att vara motstridiga och så kan det vara. Ett är säkert: få motstridiga viljeyttringar löser sig av sig självt. Kanske kan dilemmat inte lösas, men genom att prata om det går det åtminstone att få en djupare förståelse för vari problematiken ligger. Det motstridiga tappar sin strid när olika viljor kommer till tals. När det osynliga görs synligt skapas förståelse för den andres perspektiv. Och med garden nere är en bättre rustad inför nästa gång de aporetiska viljorna dyker upp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *