Könsöverskridande vänskap är ett centralt begrepp i idéhistorikern och genusforskaren Eva Gothlins ofullbordade forskningsprojekt Synen på vänskap mellan kvinna och man i den västerländska idéhistorien. Boken med samma namn som begreppet är en antologi skapad till minne av Eva Gothlin och har till syfte att vidareutveckla och väcka intresse för det forskningsområde som Gothlin initierade. Varje kapitel är skrivet av olika författare och är en analys och diskussion av en känd eller okänd vänskapsrelation.
Boken inleds med att Ingrid Holmquist, medförfattare och redaktör, förklarar bakgrunden som dels har en idéhistorisk ingång och dels ett genusteoretiskt syfte. Tanken är att överskrida den vanliga synen att en relation mellan en man och en kvinna associeras till enbart kärlek och erotik. Det görs genom att ur historien lyfta fram och diskutera vänskaps-relationer mellan just män och kvinnor. Själva relationerna behöver dock inte enbart bestå av vänskap, utan kärlek, sexualitet och i några fall äktenskap ingår också. Frågor som diskuteras kring detta är vänskapens karaktär, dess betydelse för vännerna och förhållandet mellan vänskap och kärlek/sexualitet samt det sammanhang som personerna levde i.
Antologin innehåller en fascinerande samling berättelser med många intressanta personer. Varje kapitel kan läsas som en fristående biografi av intressanta relationsporträtt i sig, men helheten och analysen ovanpå ger en extra dimension. Materialet och inspirationen till texterna bygger på en ofta stor mängd brev som skickats mellan korrespondenterna. Brevformen gjorde det möjligt för kvinnor och män att upprätthålla en relation i tider då det inte ansågs passande. Dessutom var möjligheten att i brevform föra längre resonemang utan att bli avbruten en bidragande faktor till intellektuell utveckling.
Men vad är egentligen vänskap? Intressant är att Elisabeth av Böhmens och René Descartes relation är med i boken. I brev nummer tre i deras återgivna brevväxling lyfter Elisabeth av Böhmen försiktigt frågan: “hur människosjälen kan förmå kroppens livsandar att utföra viljemässiga handlingar”. Hon ringar därmed effektivt in det dualistiska problem som René Descartes senare kritiserats för, nämligen uppdelningen kropp/själ. Ingen av bokens författare gör dock uttalat kopplingen mellan den dikotomin och en annan dikotomi, nämligen vänskap/kärlek. Att vi delat upp människan i kropp/själ skulle kunna vara en förutsättning för att sedan kunna dela upp människans relationer i vänskap/kärlek. Vänskap associeras starkt till det intellektuella och kärlek till det kroppsliga.
Vad är då skillnaden mellan vänskap/kärlek? Svaren som bokens författare ger blir mycket brokiga och i en del kapitel (kanske i sviterna av anakronism) nämns nya begrepp som romantisk vänskap, vänskapssvärmeri eller uttryck som “det var en känslomässigt grundad vänskap”. Försöken att utröna vad en relation var i dåtiden visar sig svårhanterliga. Att istället fokusera på att lyfta fram det värde som människor haft för varandra är en lättare ansats. Dessutom en viktig sådan då det ofta har kommit i skymundan för andra tolkningar. Simone de Beauvoirs förhållande till Jean-Paul Sartre är ett bra exempel på detta. När relationen tolkas som kärlek blir Beauvoir sedd som en musa till Sartre, medan de i själva verket var lika beroende och inspirerade av varandra.
Slutligen väcks tanken om inte nästa steg är att utmana dagens gräns mellan begreppen vänskap och kärlek. Att diskutera och omkonstruera kropp/själ, vänskap/kärlek och kanske framförallt fundera över vad känslor har för funktion i det hela. Förhoppningsvis är detta frågor för de forskare och författare som tar vid där denna bok slutar.
Om: Könsöverskridande vänskap – red. Ingrid Holmquist (2011)